Möten på vägen

”Hur ljuvligt det är att möta, på vägen till Jerusalem, en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem.”

Så lyder en gammal sång och insikten om hur sant detta är växer sig allt starkare i mig med åren. Plötsligt uppstår ett möte som berikar livet och sådana möten kommer ibland överraskande.

Mötet kan innehålla spontan glädje där jag känner igen den egna längtan efter helighet och Andens ledning. Dessa möten är lätta att ta till sig. Men mötet kan också innehålla svårigheter där jag igenkänner den mänskliga svagheten och att vi trots detta är syskon, allt genom Guds stora nåd. Ett sådant möte kan vara svårare att ta till sig.

På nätet möter jag domen över andra så tydligt. I enskilda debatter och i kampanjer. Men hur många publicerar de egna svagheterna lika tydligt som de annonserar andras. Nätets vilda västern.

I gamla vilda västernfilmer ville mobben lyncha den tilltänkte boskapstjuven och om det råkade gå lite för snabbt var inte så noga. Inte heller hann man utvärdera om det låg personliga motsättningar med i vågskålen. in i filmen steg så hjälten fram, han som upprätthöll lagens ordning och som fick de hetlevrade att acceptera att rättssäkerhet var grunden för det civiliserade samhället.

Tillbaks till det ljuva mötet där Andens gemenskap är så påtaglig. Dessa möten skapar liv och ger inspiration. En gång hade jag en profetisk dröm om många små lysande lägereldar i ett stort kargt, mörklagt landskap. Varje sådan ljuspunkt representerade Guds helighet och tillsammans utgjorde de ett ljusets nätverk i det stora mörkret.

För egen del ser jag att ett gemenskapens nätverk vuxit fram i mitt liv. Ljuspunkter som finns i olika kyrkor, i olika landsdelar, ja i olika länder. Varje enskilt möte är ofta kort, men så fullt av Andens liv. Vi träffas inte ofta med det är som om vi håller en ständig kontakt.

Detta är inte så konstigt om vi tänker på ett det är en och samme Ande som tagit sin boning i oss. Vi är den helige Andes tempel undervisar oss Bibeln. Det är inte olika små heliga andar som var och en bor i varje enskild människa. Ibland beter vi oss som om vi tror på en exklusiv helig ande, avdelad för vår egen lilla grupp. 

Låt oss inte bedröva den helige Ande. Låt oss söka efter Andens ledning och en gemenskap som övervinner det onda.

 

 

 

 

 

Typography is the art and technique

Typography is the art and technique of arranging type to make written language legible, readable and appealing when displayed. The arrangement of type involves selecting typefaces, point size, line length, line-spacing (leading), letter-spacing (tracking), and adjusting the space within letters pairs (kerning).

En lapp på spegeln

Trots att vi vet att apostlarna prioriterade ordet och bönen så verkar det finnas någon slags ”verksamhetslag” som i stället anbefaller att vi ska prioritera den löpande verksamheten i församlingen. Om det finns en sådan verksamhetslag så kommer den definitivt inte från Gud, utan från människan.

Om en församling helhjärtat skulle ställa upp på att avlysa alla offentliga möten under en månad för att i stället mangrant ställa upp för daglig bön, så tror jag den andliga situationen skulle förändras på den orten. Haken är att ett sådant böneliv måste komma inifrån varje bedjare som ett behov, det kan inte kommenderas fram. Kombineras bönelivet med en stor längtan efter Guds ord så har vi väckelsekristendom.

Ja en sak kan förstås saknas och det är kärleken till Jesus. Utan denna kärlek tror jag inte vare sig böneliv eller fördjupning i skrifterna är av betydelse.
Det finns en religion som har klara regler för bön och som kräver disciplin. Utövarna håller dessa bönetider mycket högt, men jag menar att det inte räcker.
Det finns en rörelse som starkt kräver att utövarna läser Bibeln och de blir också mycket bibelkunniga. Men även här menar jag att det viktigaste saknas.

Vissa bedömare sätter likhetstecken mellan en andligt levande församling och en sekt. Men en sekt har ett manipulerande ledarskap som skapar mänskligt styrd ”andlighet” genom påverkan på andra människor.

Jag längtar efter sammanhang där ödmjukheten befruktar överlåtelsen till ett helgat liv. Jesu kropp, församlingen/kyrkan är avsedda att leva så. Medvetna om sina brister, men ändå övertygade om att den heliga Ande leder dem till ett segrande liv.

Att ta till sig aposteln Paulus ord om ”att det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda jag inte vill det gör jag” som den kristnes levnadsparoll är felaktigt. Det är ett tröstens ord för oss alla som felar men det finns andra uttryck från Paulus som jag hellre sätter på min spegel som påminnelse inför den nya dagen.

”och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.  Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,” (Ef 1:19-20)

 Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” (Rom 8:11)

Har jag dessa ord överst med en förvissning om möjligheten till ett segrande liv, så kan jag ha det andra Paulusordet lite längre ner på spegeln som en tröst för gårdagens tillkortakommanden.