En lapp på spegeln

Trots att vi vet att apostlarna prioriterade ordet och bönen så verkar det finnas någon slags ”verksamhetslag” som i stället anbefaller att vi ska prioritera den löpande verksamheten i församlingen. Om det finns en sådan verksamhetslag så kommer den definitivt inte från Gud, utan från människan.

Om en församling helhjärtat skulle ställa upp på att avlysa alla offentliga möten under en månad för att i stället mangrant ställa upp för daglig bön, så tror jag den andliga situationen skulle förändras på den orten. Haken är att ett sådant böneliv måste komma inifrån varje bedjare som ett behov, det kan inte kommenderas fram. Kombineras bönelivet med en stor längtan efter Guds ord så har vi väckelsekristendom.

Ja en sak kan förstås saknas och det är kärleken till Jesus. Utan denna kärlek tror jag inte vare sig böneliv eller fördjupning i skrifterna är av betydelse.
Det finns en religion som har klara regler för bön och som kräver disciplin. Utövarna håller dessa bönetider mycket högt, men jag menar att det inte räcker.
Det finns en rörelse som starkt kräver att utövarna läser Bibeln och de blir också mycket bibelkunniga. Men även här menar jag att det viktigaste saknas.

Vissa bedömare sätter likhetstecken mellan en andligt levande församling och en sekt. Men en sekt har ett manipulerande ledarskap som skapar mänskligt styrd ”andlighet” genom påverkan på andra människor.

Jag längtar efter sammanhang där ödmjukheten befruktar överlåtelsen till ett helgat liv. Jesu kropp, församlingen/kyrkan är avsedda att leva så. Medvetna om sina brister, men ändå övertygade om att den heliga Ande leder dem till ett segrande liv.

Att ta till sig aposteln Paulus ord om ”att det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda jag inte vill det gör jag” som den kristnes levnadsparoll är felaktigt. Det är ett tröstens ord för oss alla som felar men det finns andra uttryck från Paulus som jag hellre sätter på min spegel som påminnelse inför den nya dagen.

”och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.  Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,” (Ef 1:19-20)

 Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” (Rom 8:11)

Har jag dessa ord överst med en förvissning om möjligheten till ett segrande liv, så kan jag ha det andra Paulusordet lite längre ner på spegeln som en tröst för gårdagens tillkortakommanden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *