För personlig?

Ibland undrar jag om jag är för personlig i mitt skrivande. Det finns så många bloggar som skriver om tro ur teologiskt perspektiv, så en blogg med personligt vittnesbörd kan inte skada.

Det personliga vittnesbördet har rötter ända tillbaks till de första lärjungarna. De berättade helt enkelt om vad de varit med om under sin vandring tillsammans med Jesus. Samma sak försöker jag göra.

Grunden för vittnesbördet är den egna omvändelsen till tro. Att vittna i en domstol är en samhällelig plikt. Att vittna om sin tro är en naturlig följd av omvändelsen. Om jag vågar berätta om min tro så växer min egen tro samtidigt. Jag kommer in i Guds sammanhang.

Vi är kallade till att berätta om vår tro, att evangelisera kallas det. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn  och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

I ett vetenskapligt TV-program konstaterade programledaren ”det går inte vetenskapligt att bevisa att det finns en gud och det går inte heller att bevisa att det inte finns en gud. Kan vi inte nöja oss med detta.”

Om tro handlade om en filosofisk övertygelse så visst kunde jag nöja mig med att konstatera att vi har olika filosofiska uppfattningar. För min egen del har jag inget behov av att ”få rätt” i det filosofiska resonemanget. Jag skulle ha ett mycket lugnare liv om jag nöjde mig med att vara en pensionär som lever i ett välfärdssamhälle.

Dock är detta inte möjligt för mig, för inom mig brinner en eld att alla människor ska få möta Jesus och komma in i ett personligt gudsförhållande. Redan från skapelsens början var den djupa relationen med människan Guds avsikt och vi mår som bäst när vi kommer in i en sådan relation. Jag hoppas du förstår att för mig går det inte att vara tyst om att det finns ett annat liv att leva för den som vill ta emot Guds gåva.

Jag kan inte bevisa att Gud skapade världen, lika lite som någon annan kan bevisa att han inte gjorde det. Min övertygelse är att om och när forskningen så småningom når fram till sanningen i de existentiella frågorna så möter de Gud. Bibeln säger att vi ser som i en spegel när vi söker Guds ansikte och då måste vi tänka på att speglar vid en tid Bibeln skrevs inte hade samma skärpa som nutida speglar.

Denna min övertygelse har sin grund i mitt eget gudsmöte och den fortsatta vandring i tro som blev följen av detta möte. Vad som hände då och vad som fortfarande sker kan jag inte sortera bort som inbillning.

Senast i går fick jag en profetisk hälsning från en man som inte känner mig. Han kom med ett tilltal som berörde ett antal frågeställningar som jag nämnt för Gud under bön och som är mycket viktiga för min fortsatta tjänst som förkunnare. Så precis och personlig är gudsrelationen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *