Kan jag gå tillrätta med Gud?

Jag talar på hamnplanen i Simrishamn

Efter att ha läst Jesaja kapitel ett så mediterade jag över innehållet. För mig står ordet passion tydligt om detta kapitel. Guds passion för sitt folk och djupa förtvivlan över folkets svek.

Vers arton säger: ” Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.”

Att Gud kan gå tillrätta med mig har jag full förståelse för, men hur går jag tillrätta med Honom? Vad har jag på fötterna för att gå tillrätta med Gud?

Medan jag mediterade över detta kom jag att tänka på Jakob och hans brottningskamp med Gud vid Jabboks vadställe. Varför tillät Gud denna kamp? Var det så att Jakob var starkare än Gud? Mitt svar är; ”givetvis inte”. Jakob förde sin kamp inom ramen för Guds välsignelse och löften till Abraham.

Min möjlighet att gå tillrätta med Gud är att hänvisa till hans löften. Det är dessa vi kan åberopa. Jakob släppte inte Gud förrän han blivit välsignad. Detta är bevis på en passion och Gud vill att vi ska vara passionerade i vårt förhållande med honom precis som han är passionerad mot oss.

Måste jag vara perfekt i allt för att åberopa Guds löften? Nej, dessa löften innehåller att jag kan förändras. ”Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull” står det i texten.

I hälsningen till församlingen i Efesos i Uppenbarelsebokens andra kapitel beskrivs en flitig, uthållig och teologiskt korrekt församling. ”Men detta har jag mot dig att du har övergivit din första kärlek” fortsätter hälsningen. Trots att allt såg bra ut på ytan så var denna avsaknad av passion helt avgörande. Herren var beredd på att flytta ljusstaken, d.v.s. sin välsignelse, om en förändring inte skedde.

För femton år sedan framförde pastor David Wilkerson en profetisk hälsning till Sveriges evangelikala kristna. Den handlade om en apatisk kyrka och apati borde väl vara motsatsen till passion.

Har vi blivit mer passionerade sedan dess? Tog vi till oss hälsningen?

Generellt sett är mitt svar nej. Nej vi har inte gått omvändelsens väg. Samtidigt har jag mött många kristna som ivrigt sträcker sig mot Herrens välsignelser  och jag tror att dessa utgör början på en kommande väckelse, en väckelse som startar i trångmål.

(Medan jag mediterade över Jesajas första kapitel så uppmanades jag starkt att läsa Johannes evangeliums fjortonde kapitel, mer om detta en annan gång).


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *