Den fria viljan och tillbedjan

Jerusalem hösten 2019

Vi respekterar inte alltid andra människors vilja. I alla fall inte deras åsikter som förs fram i digitala media. Kommentarsfälten talar tydligt om detta.

Jag brukar beskriva den helige Ande som den perfekte gentlemannen som aldrig kör över någon människas vilja. Gud vet vad som är bäst för oss och önskar ha en sådan relation till oss att vi frivilligt söker denna hans väg.

Men går vi en annan väg så anpassar han sig och vill ifrån vår nya position föra in oss i sin viljas väg.

Ser du på Guds väg med sitt utvalda folk under gamla förbundets tid så förstår du vad jag menar. Tabernaklet, Arken, Molnstoden och Eldstoden representerar Guds ständiga närvaro. Han talar om när de ska starta vandringen och när de ska sluta den. Han finns alltid där inför varje utmaning. Vandringen blev längre än vad den skulle behövt bli genom folkets eget val, men Han fortsatte att ständigt vara nära.

När de kommer in i det utlovade landet vill Han att de ska ha ett annorlunda styrelsesätt än andra folk. Direkt tilltal från Gud och domare som avgör tvister, men folket önskar sig att ledas av en kung på samma vis som andra folk. När de önskar detta så ber Gud profeten Samuel att klargöra riskerna med att styras av en kung och tillåter sedan deras vilja.

Vissa kungar kom att gå Guds väg och medan andra gick sin egen väg och folket lider med kungarnas felaktiga val.

Kung David ville bygga ett hus åt Gud, ett hus som Gud inte hade önskat, huset som sedan kommer att bli templet. Detta byggs av kung Davids son Salomo.

Gud som tydligt visat att han inte önskade sig ett tempel, utan ville vara närmre än så, fyllde nu det nya templet med sin heliga närvaro och templet kom att bli nationens centrum, ja kanske hela världens centrum. Något som påverkar oss än i dag, även under det nya förbundets tid.

Guds innersta vilja, som kommer till uttryck i det nya förbundet beskrivs av Jesus i samtalet med den samaritiska kvinnan vid brunnen i Sykar.

”Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern.  Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.  Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha.  Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh 4)

Vi sätter ofta tilltro till den yttre uttrycksformen. Vi kan se att även de olika strömmarna av väckelse som skett under det nya förbundets tid ofta fastnat i mänskliga uttryck på det sätt som synts i kläder, frisyrer, typ av musik samt de mänskliga formerna för tillbedjan.

Gud älskar den fördjupning av relationen med honom som skedde vid varje väckelsetillfälle, men de yttre formerna har ofta haft ett mänskligt ursprung.

Det är inget fel i att vara trygg i sin egen tradition, Gud är nära oss där, men Gud är större än den tradition vi vant oss vid och det kan hända att han önskar föra oss ut ur vår komfortzon. Är vi beredda att följa honom då? Han tvingar oss inte, men följer vi hans väg kan underbara saker ske genom hans kraft.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *