Om profetiska tilltal

Fyren vid Smygehuk

Om profetiska tilltal

Jag var tidig med att vara kristen bloggare men utan stora skaror av följare. Tvärt om uttalade jag att texterna fick leva sitt eget liv och jag hoppades den helige Ande skulle leda rätt person till att finna texten. Om detta inte skedde så höll nog texten inte måttet och därmed var ingen skada skedd, dålig text och ingen läsare. Nolläge alltså.

En röd tråd i mitt liv har varit att följa det jag uppfattar vara Herrens tilltal till mig. Det finns en viss risk med tilltal och det är att egna tankar och fantasier lyfts upp till tilltal. Guds vrede är stor mot de som utger sig för att vara profeter men enbart uttalar egna tankar. Runt Israels och Juda kungar, beskrivet i gamla testamentet, rörde sig personer som kallade sig profeter och som kliade makthavarna på ryggen genom att uttala Herrens välsignelse för allt som dessa hade för sig. Mot detta kom riktiga profeter som ofta behandlades mycket illa.

I vår tid blandas begreppen profeter och visionärer ihop. Jag läste en text som efterlyste profettjänsten i vår tid och förstod av sammanhanget att det var en visionär som efterfrågades. Sekulära visionärer kallas även av kristna för profeter.

Profeten kan vara visionär men visionären är inte alltid en profet från Gud.

Profettjänsten i nya testamentets tid är i normalfallet knutet till församlingen, den är till för att bygga upp kroppen. Ett profetiskt uttalande ska prövas andra profeter i församlingen. Inte nedvärderas, men prövas i kärlek, medveten om att profeten endast är en vanlig människa med de brister som vi alla har.

Detta gör mig tveksam till s.k. internet-profeter. De verkar leva ett solistliv. Visst finns bibelordet ”om de tiger så kommer dessa stenar att ropa” (Luk 19), uttalat om människor som hyllade Jesus som Messias.  Kan denna text peka även på situationer då församlingen inte vill lyssna till sanningen?

Ropar-rörelsen på 1840-talet i Sverige anses ha banat vägen för den kommande folkväckelsen. Någon ställde frågan ”varför kunde de inte vara tysta” och det var som om en inneboende kraft tvingade outbildade barn och ungdomar att predika omvändelse för en nation som levde i förfall, trots en stark statskyrka. Tydligen var detta en sådan situation då Gud under en kort tid gick utanför de normala vägarna för att skaka om sitt folk. För att sedan låta frikyrkan växa fram.

I vilken tid befinner vi oss i dag? Lever vi i en tid av andligt förfall? Är en väckelse på gång i vår nation?

Jag vill nu dela det jag själv är starkt övertygad om, grundat på vad jag själv uppfattar vara tilltal men du ska veta att jag är öppen för att det prövas.

Vi befinner oss i en tid då Guds ords auktoritet tenderar att ersättas av mänskliga tolkningar. Det ser olika ut i olika kyrkor men vi är alla påverkade.

En djup folkväckelse har startat och den har karaktären av att vara en gräsrotsväckelse som bygger på en längtan lika stark som den 1840-talets ropar-barn hade inom sig.

Det finns frön som ligger dolda i en ökenliknande sand och som bara väntar på den bevattning som den helige Ande kommer att ge. Då blommar de plötsligt upp, många på en gång.

Väckelsens genombrott kommer samtidigt som svårigheter kommer att möta oss. Svårigheterna gör att vi måste välja om vi vill förtrösta på Gud eller inte. Det kommer att gå en skiljelinje rakt igenom alla kyrkor och det kommer att kosta på att välja Guds väg.

De som väljer Guds väg kommer att leva i en innerlig gudsrelation och ha en stor kärlek till, och stor gemenskap med andra kristna som väljer samma väg, oavsett vilken kyrka de tillhör. De kommer inte att profilera sig som en ny kyrkobildning.

Jag har i bön fått uppleva olika händelser som jag har svårt att sortera ut, därför väljer jag att kalla dem svårigheter. Om Herren velat att jag skulle precisera så hade budskapet till mig varit tydligare.

Jag tror att Sverige har en viktig del i den kommande väckelsen. Vi har en tradition av ”naivt troende” från mitten av artonhundratalet och framåt. Vi har senare förvandlats från enkla troende, till individualister med stark självtillit och i detta förkastat Gud.

En ny skara av enkla gudstroende människor kommer att växa fram och de kommer att vara fyllda av kraft från ovan. Hela nationen kommer att påverkas, ja även utanför landets gränser.

Om profetiska tilltal

Jag var tidig med att vara kristen bloggare men utan stora skaror av följare. Tvärt om uttalade jag att texterna fick leva sitt eget liv och jag hoppades den helige Ande skulle leda rätt person till att finna texten. Om detta inte skedde så höll nog texten inte måttet och därmed var ingen skada skedd, dålig text och ingen läsare. Nolläge alltså.

En röd tråd i mitt liv har varit att följa det jag uppfattar vara Herrens tilltal till mig. Det finns en viss risk med tilltal och det är att egna tankar och fantasier lyfts upp till tilltal. Guds vrede är stor mot de som utger sig för att vara profeter men enbart uttalar egna tankar. Runt Israels och Juda kungar, beskrivet i gamla testamentet, rörde sig personer som kallade sig profeter och som kliade makthavarna på ryggen genom att uttala Herrens välsignelse för allt som dessa hade för sig. Mot detta kom riktiga profeter som ofta behandlades mycket illa.

I vår tid blandas begreppen profeter och visionärer ihop. Jag läste en text som efterlyste profettjänsten i vår tid och förstod av sammanhanget att det var en visionär som efterfrågades. Sekulära visionärer kallas även av kristna för profeter.

Profeten kan vara visionär men visionären är inte alltid en profet från Gud.

Profettjänsten i nya testamentets tid är i normalfallet knutet till församlingen, den är till för att bygga upp kroppen. Ett profetiskt uttalande ska prövas andra profeter i församlingen. Inte nedvärderas, men prövas i kärlek, medveten om att profeten endast är en vanlig människa med de brister som vi alla har.

Detta gör mig tveksam till s.k. internet-profeter. De verkar leva ett solistliv. Visst finns bibelordet ”om de tiger så kommer dessa stenar att ropa” (Luk 19), uttalat om människor som hyllade Jesus som Messias.  Kan denna text peka även på situationer då församlingen inte vill lyssna till sanningen?

Ropar-rörelsen på 1840-talet i Sverige anses ha banat vägen för den kommande folkväckelsen. Någon ställde frågan ”varför kunde de inte vara tysta” och det var som om en inneboende kraft tvingade outbildade barn och ungdomar att predika omvändelse för en nation som levde i förfall, trots en stark statskyrka. Tydligen var detta en sådan situation då Gud under en kort tid gick utanför de normala vägarna för att skaka om sitt folk. För att sedan låta frikyrkan växa fram.

I vilken tid befinner vi oss i dag? Lever vi i en tid av andligt förfall? Är en väckelse på gång i vår nation?

Jag vill nu dela det jag själv är starkt övertygad om, grundat på vad jag själv uppfattar vara tilltal men du ska veta att jag är öppen för att det prövas.

Vi befinner oss i en tid då Guds ords auktoritet tenderar att ersättas av mänskliga tolkningar. Det ser olika ut i olika kyrkor men vi är alla påverkade.

En djup folkväckelse har startat och den har karaktären av att vara en gräsrotsväckelse som bygger på en längtan lika stark som den 1840-talets ropar-barn hade inom sig.

Det finns frön som ligger dolda i en ökenliknande sand och som bara väntar på den bevattning som den helige Ande kommer att ge. Då blommar de plötsligt upp, många på en gång.

Väckelsens genombrott kommer samtidigt som svårigheter kommer att möta oss. Svårigheterna gör att vi måste välja om vi vill förtrösta på Gud eller inte. Det kommer att gå en skiljelinje rakt igenom alla kyrkor och det kommer att kosta på att välja Guds väg.

De som väljer Guds väg kommer att leva i en innerlig gudsrelation och ha en stor kärlek till, och stor gemenskap med andra kristna som väljer samma väg, oavsett vilken kyrka de tillhör. De kommer inte att profilera sig som en ny kyrkobildning.

Jag har i bön fått uppleva olika händelser som jag har svårt att sortera ut, därför väljer jag att kalla dem svårigheter. Om Herren velat att jag skulle precisera så hade budskapet till mig varit tydligare.

Jag tror att Sverige har en viktig del i den kommande väckelsen. Vi har en tradition av ”naivt troende” från mitten av artonhundratalet och framåt. Vi har senare förvandlats från enkla troende, till individualister med stark självtillit och i detta förkastat Gud.

En ny skara av enkla gudstroende människor kommer att växa fram och de kommer att vara fyllda av kraft från ovan. Hela nationen kommer att påverkas, ja även utanför landets gränser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *