En lapp på spegeln

Trots att vi vet att apostlarna prioriterade ordet och bönen så verkar det finnas någon slags ”verksamhetslag” som i stället anbefaller att vi ska prioritera den löpande verksamheten i församlingen. Om det finns en sådan verksamhetslag så kommer den definitivt inte från Gud, utan från människan.

Om en församling helhjärtat skulle ställa upp på att avlysa alla offentliga möten under en månad för att i stället mangrant ställa upp för daglig bön, så tror jag den andliga situationen skulle förändras på den orten. Haken är att ett sådant böneliv måste komma inifrån varje bedjare som ett behov, det kan inte kommenderas fram. Kombineras bönelivet med en stor längtan efter Guds ord så har vi väckelsekristendom.

Ja en sak kan förstås saknas och det är kärleken till Jesus. Utan denna kärlek tror jag inte vare sig böneliv eller fördjupning i skrifterna är av betydelse.
Det finns en religion som har klara regler för bön och som kräver disciplin. Utövarna håller dessa bönetider mycket högt, men jag menar att det inte räcker.
Det finns en rörelse som starkt kräver att utövarna läser Bibeln och de blir också mycket bibelkunniga. Men även här menar jag att det viktigaste saknas.

Vissa bedömare sätter likhetstecken mellan en andligt levande församling och en sekt. Men en sekt har ett manipulerande ledarskap som skapar mänskligt styrd ”andlighet” genom påverkan på andra människor.

Jag längtar efter sammanhang där ödmjukheten befruktar överlåtelsen till ett helgat liv. Jesu kropp, församlingen/kyrkan är avsedda att leva så. Medvetna om sina brister, men ändå övertygade om att den heliga Ande leder dem till ett segrande liv.

Att ta till sig aposteln Paulus ord om ”att det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda jag inte vill det gör jag” som den kristnes levnadsparoll är felaktigt. Det är ett tröstens ord för oss alla som felar men det finns andra uttryck från Paulus som jag hellre sätter på min spegel som påminnelse inför den nya dagen.

”och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.  Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,” (Ef 1:19-20)

 Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” (Rom 8:11)

Har jag dessa ord överst med en förvissning om möjligheten till ett segrande liv, så kan jag ha det andra Paulusordet lite längre ner på spegeln som en tröst för gårdagens tillkortakommanden.

Mannen i den trånga kostymen

Om du ser en man klädd i en alldeles för trång kostym så inser du att kostymen hindrar mannens kropp att röra sig på det vis kroppen var avsedd att röra sig på.

Den kristna kyrkoorganisationen eller samfundsorganisationen, ja faktiskt även det fria församlingsmönstret är sådana mänskliga kostymer som inte kan hänga med Guds församling i dess rörelser.

Kroppen definieras av att den har en förbindelse med huvudet som är Jesus Kristus.

På ett vis är det en utopi att kyrkan skulle verka helt oberoende av normala mänskliga sätt att organisera sig. Det viktiga är att inse att kostymen inte är kroppen, utan enbart en kostym.

Om en del av kroppen lider så lider hela kroppen säger aposteln Paulus. Detta är en bra test.

Hur agerar du och jag? Vill vi amputera den del av kroppen som inte verkar passa in i kostymen? Eller vänder vi oss till skräddaren för att få kostymen omsydd?

Berättelsen om Jerusalems tempel kan illustrera Guds sätt att samarbeta med människan. Gud ville inte ha ett tempel byggt, det var människan David som ville bygga templet. När så Davids son Salomo fick Guds tillstånd att bygga templet som kom Gud vid invigningen och fyllde templet med sin Ande och det blev en central plats i nationen. Det var inte templet i sig själv som var viktigt utan att människor i detta tempel fick möta Gud.

Så revs förlåten i templet itu när Jesus verk fullbordades på Golgata och den personliga relationen med Gud blev än tydligare.

Mitt i all mänsklig ofullkomlighet så verkar det fullkomliga. Mötet med Jesus är starten. Tillväxten sker i en varm gudsrelation. Redan när fröet såtts så börjar denna relation. Förakta inte det lilla. Vi sår och Gud står för växten.

Allt i det som kallas kyrka är inte en del av kroppen. Mänsklig kreativitet att skapa något som passar våra egna tankar och begär är sömnadskonst utan betydelse. Kroppen hänger alltid ihop med huvudet Jesus, gör den inte det är det en synvilla där sömnadskonsten förvillar oss.

 

Israel vs Sverige

Eftersom jag som kristen är inympad*) i Guds löften till Israel så är det en betydelsefull fråga för mig personligen hur jag förhåller mig till staten Israel, men också hur min nation förhåller sig.

Som individ möter jag i Sverige ett nyhetsflöde som ensidigt skuldbelastar Israel och som bortser från att det nutida Israel allt sedan sin tillkomst har haft att försvara sig mot omgivande nationer som vill beröva Israel dess rätt att existera.

Det är en sorg att regeringen Löfven ända sedan sin tillkomst varit så ensidig i förhållande till Israel. Även vi i Sverige har fått möta våld som riktar sig mot nationens säkerhet. Men det vi har mött är bara en västanfläkt mot de vindar av våld som Israel ständigt möter. Hur kan vi från vår trygga position vara ensidiga domare av nationen Israel? Jag har under mitt yrkesliv ofta varit delaktig i viktigt beslutsfattande för ett företag. Då är det inte svårt att föreställa sig den beslutssituation en israelisk statsminister hamnar i. Vilka beslut skulle jag ta i motsvarande situation? När existensen hotas.

Jag försvarar inte alla Israels politiska beslut, men allt måste ses i sitt sammanhang.

När jag startade hemsidan bonehuset.se så var jag i kontakt med den norske pastorn Emanuel Minos, numera hemma hos Herren. Han skrev en ingress till hemsidan och betonade samtidigt att ”du måste uppmana de kristna att be för Israel”. Jag har alltid haft detta med men kanske inte lyft fram det i den utsträckning jag borde gjort.

Det går en skiljelinje inom kristenheten. Det som kallas ersättningsteologin har långa rötter tillbaks i tiden och har påverkat kristenheten djupare än vad vi kanske förstår. Skiljelinjen handlar också om tilltron till Bibeln som Guds ord. Guds löften till Israel fullkomnas i Jesus och vi hedningar inbjuds i gemenskapen. Det innebär inte att löften har gått på export.

Under senaste århundradet har vi sett allt fler profetiska tilltal runt Israel blivit verklighet och även detta borde gjort oss eftertänksamma.

Inte kan jag begära att en profan regering ska tänka på detta vis. Av dem kan jag begära saklighet och inte ensidighet. Men som kristen har jag att ta ställning. Löpande i debatten och när jag på valdagen lämnar in min röstsedel.

Den som välsignar Israel får ta emot välsignelse. Men även omvänt gäller att vi missar välsignelse. Något som märks eller kommer att märkas.

Den 30 september (17.00 och 19.00) och den 1 oktober (11.00) har vi Israelhelg i Elimkyrkan i Simrishamn. Siegfried Luikert kommer att tala över ämnet ”För en tid som denna”

*) Rom 11:17  Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, 18 då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
 

 Rom 11:24 För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?


Vindar över Österlen

Under alla år  

så har den lilla pingstförsamlingen i Simrishamn kämpat i motvind. Mer eller mindre har den haft samma storlek årtionde efter årtionde. Frikyrkliga på Österlen räknas i promille i stället för procent.

Nästa år så är det jubileum. Etthundra år av kamp i motvinden.

Någon sa om Österlen: Det är blåsigt 360 dagar om året. De andra 5 dagarna är det storm.

 Men i Elimförsamlingen upplever vi en stilla Andens vind. Manifesterad i böne-samlingarna genom ett stilla bönesus. Mina tankar går till profeten Elias möte med Gud på berget Hored. Det var i det stillheten han mötte Gud.

Mitt liv har de senaste åren sammansmälts med vad Herren vill göra på Österlen. Ibland har jag känt det som en börda jag fått att bära, men nu känner jag det inte så.

..efter elden hördes
ljudet av en svag susning. Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte
med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. (1:a Kung
19:12-13)

Min tjänst är en länk i en lång kedja av människor som kallats in i en uthållighetens vandring, där vi i slutändan ska få se något som endast Herren själv kan skapa.

Vi ska få se ett andligt genombrott.

I regionen finns ett andligt sökande. Antalet aktiviteter som har rötter i det som kallas new age är många. 

Det är ett äkta andligt sökande och om en sökare kommer till en andefattigt kristet sammanhang så uppstår besvikelse. Var i bland dessa alla ord finns anden?

En berättigad fråga. 

Endast det personliga mötet med Jesus för mig in i en gemenskap med den helige Ande och där i andens sus finns den djupa friden.